Världen vi lever i verkar bara bli råare. Våldsbrott och likgiltighet inför våra medmänniskor är vardagsmat. Vi läser om det varje dag och emellanåt drabbar det oss själva eller någon i vår närhet. Det är lätt att säga att det var bättre förr, men var det verkligen det? Människans historia är ju rätt så blodig. Man måste ändå tro på oss som art, någonting hindrar ju oss från att förgöra varann i allt för rasande tempo. Jag ska inte gå in på en allt för djup filosofisk diskussion här om inneboende godhet och altruism kontra egoism, det får jag ta en annan gång. Men visst är det skönt när man läser om människor som har hjälpt andra människor. Det finns medmänsklighet, civilkurage och andra ridderligheter i vårt sammhälle idag. Detta borde premieras! Vi svenskar är extra dåliga på att se efter varann, vi har ju Jantelagen djupt rotad. Därför är det trist att se den i perfekt harmoni med byråkrati när en krögare som gick emellan i en misshandel får kritik från Arbetsmiljöverket. Ok, detta kan kanske vara en gråzon och med fara för eget, och speciellt andras, liv ska man vara försiktig i dessa situationer. Til syvende og sidst borde dock sådana här insatser inte straffa sig. Då blir det som i scenariot där inbrottstjuven halkar på trappen och husägaren blir skadeståndsskyldig.
Länge leve alla hjältar!
2 svar so far ↓
Mia // november 1, 2007 vid 12:12 e m |
Det var knappast bättre förr. Iallafall inte om man är tjej.
Rune // december 31, 2008 vid 7:40 f m |
Att få förmånen att gå igenom ett litet helvete i livet sätter en verkligen på prov och det man får lära sig under denna resa är en ovärderlig kunskap om livets baksida. Dem livsöden och berättelser som finns bland dem som har fått känna på svårigheter i livet borde vara en skatt för den som verkligen vill lära sig att förstå.
Besök gärna min hemsida och se hur det gick för mig i livet med dem förutsättningar jag hade.
http://www.livskunskap.org
Mvh/Rune